onsdag 18 juni 2008

LUKE, I AM YOUR PAST

En gammal vän ringde till mig nyss, en vän från när jag var yngre och mest bara söp mig full varje dag. Det hördes på en gång att han tappat en del av gnistan han tidigare haft, och efter 17 minuter och 32 sekunder hade jag hela berättelsen förklarad. Jag försökte klappa honom på huvudet genom telefonen, det gick inge bra.
När luften gick ur oss och det inte fanns någonting mer att säga, la vi på och jag lämnades i mitt kök med minnen från mitt pubertala, rebelliska tonårsliv. För det är därifrån som min vän kommer. Jag var 14 när jag mötte honom första gången och säkert kastrullfull.

Det händer ibland att jag ångrar att jag lekte bort flera miljarder hjänceller från åldern 14-16. Men sedan inser jag att många av de vänner som jag har idag, fick jag under just den perioden. Där det viktigaste i världen var att bli kär och supa sig full. Helst samma kväll. Och där det bästa man kunde göra en sommardag var att sitta på gräset vid Macken och äta glass och röka.
Och jag minns hur det alltid var en sorts tävling om vem som hade det svårast, vem som mådde sämst och vem som kräktes först av dunken hembränt vi hade kirrat.

Jag var 14 och det där var mitt liv. Röka, supa, knulla, ljuga och älska. För jag älskade verkligen alla som fanns i mitt liv vid den tidpunkten. Älskade hur man försvarade varandra och tog hand om varandra. Om någon kräktes hämtade en annan vatten, däckade någon vid idrottshallen så bar någon hem den personen. Nu när jag ser tillbaka på det så älskade jag nog tillfällena då vi alla bråkade också, på något sätt så bevisade ju det att man faktiskt brydde sig. Annars hade man ju aldrig blivit arg, right?

Vi var svåra, deprimerade, förvirrade, lyckliga, fulla och älskandes.
Men vi hade i alla fall varandra och lika barn leka bäst, eller?

(off to work now)

Inga kommentarer: